Säljarens upplysningsplikt

Säljarens upplysningsplikt

Som säljare av en fastighet i Sverige har man upplysningsplikt. Det betyder att du som säljer en bostad måste upplysa köparen om fel som du är medveten om och som är svåra för köparen att upptäcka. Köparens undersökningsplikt är dock mer långtgående än din upplysningsplikt. Det betyder att huvudansvaret i slutändan ligger på köparen att göra sig medveten om sådant som är möjligt för köparen att ta reda på. Du som säljare står alltså ofta inte som ansvarig för fel som köparen borde upptäckt vid en besiktning.

För att minimera risken att bli ersättningsskyldig

Men för att undvika att bli ersättningsskyldig för fel i den bostad du säljer är det av största vikt att du talar om allt du vet om fastigheten och dess skick. Om du inte berättar sådant som du vet om och som är av vikt för köparen att veta, kan du anses ha brustit i din upplysningsplikt. Eftersom du är vanligtvis är ansvarig för dolda fel (här kan du läsa mer om dolda fel) är det viktigt att tala om sådant som kan relateras till eventuella dolda fel. Det kan vara att göra köparen medveten om allt som har med eventuella dräneringar, badrumsrenoveringar med mera att göra. Upplysningsplikten inkluderar även att man talar om sådant man är medveten om kommer ske i framtiden, till exempel en planerad gatuomläggning utanför huset.

Vad ska man berätta?

Du som säljare har dock inte en generell upplysningsplikt, du måste inte berätta allt om bostadens skick eller om sådant som inte är av vikt för köparen att veta. Det kan handla om uppenbara saker som köparen lätt gör sig medveten om vid visning eller besiktning. Däremot har säljaren i viss utsträckning skyldighet att upplysa köparen om förhållanden som köparen borde upptäckta men lätt kan missa. Det kan vara om störande buller vissa tider på dygnet eller liknande. Det är med andra ord, av stor vikt att du berättar allt som är av relevans för köparen av bostaden och att du svarar sanningsenligt på köparens frågor. Upplysningsplikten innebär att du är skyldig att svara på frågor och inte undanhålla något, däremot kan inte köparen kräva av dig att du undersöker köparens frågor mer ingående. Den uppgiften faller då istället över på köparen och hans undersökningsplikt. Upplysningsplikten gäller hela fastigheten, det vill säga både byggnader, mark och andra installationer på området.

Köparens undersökningsplikt

Vid köp av en bostad ska köparen undersöka bostaden, själv eller genom att anlita en besiktningsman. Mäklaren har ingen skyldighet att undersöka objektet på något sätt och du som säljare ska tala om allt du vet som är av relevans. Utöver detta är det alltså köparen som har skyldighet att undersöka fastigheten för att kontrollera att allt är som det ska. Undersökningsplikten är inte lika omfattande vid köp av bostadsrätt som det är vid köp av hus men köparen rekommenderas alltid att genomföra en besiktning. Mäklaren har dock ingen skyldighet att kontrollera om köparen fullgör sin undersökningsplikt eller inte.